Om föreningen

Vår förening har funnits i över 40 år. Vi berättar här lite om vad som hänt under dessa år.

Det är inte riktigt klarlagt vad namnet Järnsida kommer ifrån. Fynd av stenyxor från olika tidsåldrar tyder på att området var bebott under brons- och järnåldern. Bronsåldersröset nära stranden i södra området bekräftar också detta liksom gravfältet från tiden 400-1000 efter Kristus.
Sägnen om vikingen Björn Järnsida finns omtalad i gammalt forskningsmaterial. Fynd av myrmalm visar att järnhantering ägt rum här och detta kan mycket väl ha givit upphov till namnet.
Järnsida gård nämns första gången i mitten av 1400-talet och har sedan dess haft en skiftande och intressant historia. 1962 tog nuvarande ägaren Göran Olsson över gården.

I början av 1960-talet väcktes tanken på att skapa ett stugområde. Järnsidaviken hade innan dess varit ett utflyktsmål för familjer eftersom den var grund och barnvänlig.

De första stugorna byggdes 1961 i det södra området och när även det norra området exploaterats blev det totalt 103 tomter.

De splitterskydd, kanonplattor och militära förråd som finns i området nära sundet byggdes under andra världskriget. Järnsida var då ”invaderat” av kustartilleriet som hade en styrka förlagd till gården.
Den militära aktiviteten var stor, bl.a. inspekterades försvarsanläggningen av vår nuvarande konungs far, prins Gustav Adolf.
Försvaret arrenderade sedan marken fram till mitten av 90-talet och ända fram till 80-talet ägde militära övningar rum någon gång om året.

I gamla tider bedrevs ett omfattande fiske i gårdens regi. Kvarvarande ålabroar vittnar om detta. Det yrkesmässiga fisket upphörde på 60-talet.

Vår stugägareförening bildades år 1964 och den första styrelsen bestod av Hans Trygge, Agne Nyström, Folke Agnhammar och Kjell Trygge. Medlemsantalet uppgick vid årets slut till 32 stugor.
De första stora frågorna för nybyggarna var att få vägarna i anständigt skick samt att ordna vattenförsörjningen. I övrigt gällde det att få tomterna som bestod av råmark i bra skick, något som medförde omfattande röjning och stenbrytning.

En annan viktig fråga var naturligtvis elektrifiering av området och Sydkraft lämnade 1965 följande offert baserat på att minst 15 stugor anmälde sig:

• Framdragning av kabel till tomtgränsen: 300 kr.

• Grundavgift: 96 kr per år.

• Förbrukningsavgift : 10 öre / Kwh.

Elinstallationen gjorde att gasolspisar och lampor kunde kasseras och boendekomforten ökades när el-element kunde tas i bruk.

Kommunal sophämtning i större omfattning fanns ej förrän 1967 och innan dess ordnade Järnsida gård tömning av latrin och sopor

En av de första stora frågorna som diskuterades var byggandet av en hamn för att kunna förtöja det ökande antalet båtar som medlemmarna skaffat.
Det fanns tidigare en brygga strax nedanför sjöbodarna men vid denna kunde endast ett mindre antal båtar förtöjas. Därför beslöts år 1966, i samråd med markägaren, att en större båt- och badbrygga skulle byggas.
Byggnationen skulle finansieras genom försäljning av ett stort antal lotter samt upptagande av ett lån i Sparbanken.
År 1967 byggdes bryggan av den i andra sammanhang kände Långasjö-Eriksson samt med stor arbetsinsats av ett antal medlemmar. Handavtryck i cementen av de medverkande syns fortfarande vid bryggans bas.
Kostnaden för bryggan blev efter viss prutning 13.645 kr.

Långt senare byggdes en pir norr om bryggan som iordningställdes för förtöjning av båtar. Antalet båtar, mest mindre utbordare men även mindre segelbåtar, ökade snabbt och hamnen och hamnområdet blev ett centrum för de boende. Allt fler började fiska i sundet som på 60-och 70-talet var ganska rikt på torsk, flundror, piggvar, ja det hände till och med att man ”bärgade” en och annan lax.
Naturligtvis betydde den nya bryggan att även badlivet blomstrade. Under ett par år ordnades också simskola för de minsta.

Tyvärr inträffade på 60-talet en sjöolycka då tre man i en mindre båt kapsejsade utanför Gate udde. Olyckan uppmärksammades från land och en boende gav sig ut med båt för att undsätta men lyckades endast bärga en av männen medan de andra två drunknade.

År 1968 träffades ett avtal med Göran Olsson innebärande att föreningen får disponera sjöbodarna. Ganska omgående började man inreda den södra sjöboden som döptes till Club68
Denna lokal har sedan dess använts i samband med sammankomster av olika slag. Under ett antal år såldes här glass och förtjänsten härav gav ett litet extra bidrag till föreningens kassa. Senare lades även golv i den norra sjöboden som därefter använts för årsmöten samt i samband med festligheter och på vintern härbärgerat master och mindre båtar och utemöbler. Här anordnades också under ett antal somrar bordtennis-”turneringar”.

Planen framför sjöbodarna blev tidigt platsen för midsommarfirande med majstång och diverse aktiviteter som nu 40 år senare äger rum enligt samma mönster.

Redan tidigt ordnades ”röjardagar” på våren då medlemmarna mötte upp, ofta med hjälp från gården i form av traktor med släp för att hålla vegetationen efter vägarna i schack. Denna tradition lever fortfarande kvar i vad vi nu kallar städdagar.

En större reparation av norra sjöboden gjordes några stormiga dagar i maj 1997 då byggkommittén samt ett antal andra medlemmar bytte takstolar och plockade ner och brände halm och rundvirket.

Den 18 juli 1998 avhölls 30-årsjubileum för Club-68 med deltagande av 165 personer.

I maj månad 2003 genomfördes ett större projekt i hamnen då den norra piren togs bort i sin helhet för att få bättre cirkulation i hamnbassängen. Samtidigt förbättrades vattendjupet genom viss muddring.

Vårt stugområde har under de gångna åren ej genomgått några större förändringar utan den natursköna miljön med närhet till både hav och skog har givit de boende möjlighet till rekreation under lata sommardagar.
Vår förhoppning är att området i framtiden ej skall drabbas av någon urbaniseringvåg utan får behålla den äkthet som finns här.

Göran Augzell Juli 2008

P.S. De inledande historiska uppgifterna är ”saxade” ur en artikel skriven av Solveig Olsson